När ansvarslösheten slår in över land

Lägg ut, lägg ut. LÄGG UT! Legendariska ord från reportern Bo Holmström efter ”en kraftig detonation” under ambassaddramat 24 april 1975. Lägg ut verkar inte vara vare sig regeringens eller statstelevisionens slagord under den största kända säkerhetsskandal som inträffat i Sverige under modern tid, nämligen att känslig information från Transportstyrelsen har läckt till utlandet. Snarare är det mörkläggning, diversion och förminskning som kännetecknar informationen och rapporteringen från regeringen, SVT, SR och större delen av övrig etablerad media. Som motbild kan man föreställa sig rapporteringen om en motsvarande skandal hade skett i USA under Trumpadministrationen.

Vi kan alltså i skandalen skönja, återigen, en annan skandal – den mediamässiga. Den där för allmänheten viktiga skeenden inte rapporteras tillfredsställande och där etablerad media är hovsam mot den regerande regimen. Och vad är belägget för detta? Exakt det som anges ovan: den största skandalen som involverar brister som är säkerhetshotande för riket rapporteras förvisso, men inte i närheten av vad som vore motiverat. Trots detta kommer skandalen att växa, helt enkelt därför att den inte går att stoppa, hur mycket regeringen eller andra än vill. Magnituden på vad vi som nation utsatts för är helt enkelt för stor. Men journalisternas ovilja att hedra det journalistiska uppdraget har inneburit att det tagit alldeles för lång tid att få upp detta till ytan och den fortsatta oviljan att undersöka och rapportera fördröjer skeendet.

Vi vet nu att Försvarsmakten inte informerats av Transportstyrelsen eller av infrastrukturministern eller av inrikesministern eller av Näringsdepartementet. Först efter att SÄPO påbörjat sin förundersökning når kunskapen Försvarsmakten och därefter har den hemställt hos Transportstyrelsen om att få bli informerad för att kunna bedöma skadorna. Låt det sjunka in. Försvarsmakten har inte, under denna långa tid som haveriet varit ett faktum, blivit informerad av någon av de myndigheter som haft vetskapen utan det sker indirekt eftersom en förundersökning inleds.

Vad som läckt ut och eventuellt kommit främmande makt till del är i varje fall inte känt för allmänheten, men av det som vi kunnat ta del av i media så verkar det vara så att under en period har anställda hos IT-leverantören haft obegränsad tillgång till Transportstyrelsens data. Detta innebär för de myndigheter som kan drabbas om information läckt ut, att de måste agera som om läckaget faktiskt skett. Så oavsett om informationen verkligen fallit i orätta händer så har skada inträffat och kostnaderna och insatserna för att hantera detta blir enorma.

Den vid tidpunkten ansvariga generaldirektören uppger att hon inte förstod att det var olagligt att inte följa lagen, vilket har rapporterats av Sveriges Radio. Det får en onekligen att fundera på lämpligheten hos dem som utsåg henne till generaldirektör.

För den som följt den senfärdiga rapportering som ändå skett, börjar det stå klart att det är en soppa av oerhörd inkompetens, slapphet, undvikande av ansvar och ren arrogans.

Så vad händer? Än så länge så händer mycket lite och regeringen duckar och vägrar ta ansvar. Sin vana trogen skyller man på tjänstemännen.

Alliansoppositionen duckar och vägrar ta ansvar för att fälla den regering som är ytterst ansvarig för den största kända säkerhetsläckan sedan Wennerström och Bergling. Inte ens rikets säkerhet är allvarligt nog för att Alliansen, den så kallade ”oppositionen”, ska ersätta tomma fraser med skarpa åtgärder.

Detta går inte längre. Vi har en inkompetent regering med en myndighet som läcker uppgifter rörande rikets säkerhet och en ”opposition” bestående av M, C, L och KD som inte ens klarar av att fälla en minoritetsregering i kris.

Sverige behöver reformera det demokratiska systemet som helt klart har gått i baklås. Låsningen beror dels på att det som borde utgöra oppositionen inte bara helt övergivit sitt uppdrag att agera som opposition, utan den har även övergivit sin kontrollerande funktion, dels på den urholkning av myndigheterna som pågått under lång tid.

Det får inte vara så att det vid tillsättandet av tjänster vid myndigheterna är något annat än förtjänst och skicklighet som avgör vem som får jobbet. Ovidkommande parametrar som kön, etnicitet och partibok går bort. Aktivism inom myndigheterna kan inte tolereras och nepotism måste förhindras.

Det får inte vara så att något annat än myndighetens uppgift att leverera tjänster till samhället och medborgarna på billigaste och effektivaste sätt under strikt iakttagande av lagstiftningen är det som står i fokus. Det ska göras objektivt med beaktande av grundläggande principer som likabehandling och ickediskriminering. När dessa principer åter hedras finns förutsättningar att förhindra att inkompetens får fortsätta skada samhället och nationen. Gott ämbetsmannaskap begränsar effekterna av politisk inkompetens.

Det är helt obegripligt, att de av generaldirektören inrapporterade olagliga åtgärderna, vidtagna med ansvarig styrelseordförandes goda minne, i strid med lagstiftningen och som innebär risk för rikets säkerhet, vars skadeverkningar blir extremt svåra att hantera, hittilldags inte lett till något annat än bortförklaringar och skenmanövrar från regeringens sida och sedvanliga till intet förpliktigande indignerade uttalanden från oppositionsföreträdare.

Att Maria Ågren ”avskedades” är så marginellt, senkommet och efterkonstruerat i sammanhanget att det inte kan räknas som en adekvat åtgärd.

Det duger inte.

Gå MED!”

Fredrik Sander

Styrelseledamot Medborgerlig Samling Skåne

 

——————

Detta är ett debattinlägg på MED-bloggen. MED anser ämnet viktigt att diskutera men håller som parti inte nödvändigtvis med skribenten. Inlägg som är uttryck för partiets mening publiceras i kategorin ”MED tycker”.